lördag 15 februari 2014

Klara större träningsmängd

– Min man ser ut som en kyckling eller nåt, med calf guards som sticker fram under morgonrocken.
Det var en kollega till mig som lite lätt frustrerad stod vid kaffemaskinen på jobbet i veckan och fnittrande berättade hur galen hennes man blivit.
– Han har blivit helt uppslukad av triathlon!

– Ja, ni vet den där sporten där man simmar, cyklar och springer, fortsatte kollegan att berätta. Och så får han ont i benen och måste ha kompressionsplagg för att återhämta sig.

Jag funderade en sekund och sen drog jag upp mina jeans en bit och blottade mina 2XU calf guards:
– Är det sådana här du menar? sa jag och så skrattade vi gemensamt åt triathlonknaserierna och konstaterade att det är lätt att öka träningsmängden för snabbt och få ont.

Jag har lite ont igen i mitt ben sedan en tid. Det är ingen jättefara men det får mig att fundera över om jag:

1. Inte tål att bli en bättre och snabbare löpare.
2. Underskattar risken och trots allt har ökat träningsmängden för mycket.
3. Får acceptera att jag inte ska springa snabbare är 5:00 tempo.

På senare tid när jag läst om löpning, belastning och hur man ökar träningsmängden så verkar det som det inte nödvändigtvis handlar om att träna med en högra intensitet eller snabbare än vad man gör idag, utan i första hand att öka träningsdosen.
Alltså: Springa länge och inte fortare!

Jag har ju både sprungit längre och lagt in intervallträning, samtidigt.
Kan det vara haken?

Just nu vågar jag inte springa så snabbt. Springer jag snabbt får jag ont i benet. Och förra helegn landade långpasset på strax under 15 km. Därefter har jag enbart sprungit ett pass, 6 km i 5:00 tempo. Det gick bra.

Morgondagens långpass blir i spinningsalen, 2 timmar. Sedan ska jag bara träna lungt för att vila mig inför Öppet Spår. Vattengympa med en kompis står på schemat på tisdag! Säkert superbra!

Tips, råd, tankar kring hur jag kan få kroppen att tåla mer träning och även bannor mottages med stor tacksamhet.
Skador är trist. Skador vill man vara utan. Skador gör en moloken och lite tråkig så de ska helt enkelt undvikas!

Så här ser de ut calf guardsen. Kostar sisså där 500 kr.

Just nu! Roger kör ett pass på trainern, jag bloggar, Tim kollar barnprogram!
Själv har jag simmat 1500 meter i förmiddags. Kändes bra!
Älskling, lite extra söt när han fick present på alla hjärtans dag!
Jobbveckans höjdpunkt hände på Antikmässan!

10 kommentarer:

  1. Jag fick problem med både hälsenor och benhinnor, men fick hjälp av min PT Andreas med ett program som helt tog bort de problemen. Programet består av massor av squats och utfall åt höger och vänster samt mkt streching. Jag tror helt enkelt att det gör att fler muskler används och stärks och därmed så tål också kroppen mer... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter vettig EM. Jag ska absolut lägga in mer av den typen av styrketräning. Det blir allt tydligare att gymmet måste in i schemat. Och jag vill ju uppleva det där passet vi pratat om, med dig och hundarna!

      Radera
  2. Jag har haft en vad som strulat massor, men nu börjar den bli mycket bättre. Det jag gjorde var att byta löpskor och började satsa mera på grenspecifik styrketräning. Enbensövningar, balansövningar, stärka upp benen, bygga en stark core. Hoppas det reder sig!! Tack för peppande ord på bloggen! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Enbensövningar har jag aldrig gjort och benstyrka kör jag mest sporadiskt istället för regelbundet. Där har jag kanske lösningen!

      Radera
  3. Du har fått bra tips ser jag. Men jag vill bara tillägga;
    När jag började springa för 3 år sen hade jag nästan alltid känningar i mina benhinnor, hur sakta och korta rundor jag än sprang. Hade jag vilat mig igenom det hade jag aldrig kunnat springa tror jag...

    Jag fortsatte springa 3-4 km rundor och lååångsamt och ökade sakta, sakta, sakta (så man knappt märkte att man ökade längden) men någonstans gjorde jag ju det. Nu springer jag ju upp till ca 15 km utan bekymmer så jag tror helt enkelt att kroppen behöver anpassa sig långsammare än man tror (och vill) :-)

    Kram M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Malin! Det ger hopp. Grejen är ju att jag har ju sprungit i många år, fast inte så här mycket ... Det är nog som du säger att kroppen behöver ordentligt med tid. Och den ska få tid, för jag ger mig inte. Och jag springer så länge jag inte får dåligt ont. Nu har jag bara känningar. Och de där känningarna påminner mig om att springa lugnare.

      Radera
  4. VIlken härlig presentation av Det här är jag. Hittade hit via min kompis Linas blogg. Ska bli kul att kika in här i framtiden!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Vad roligt att du hittat hit! Välkommen. Hehe ... jepp det där är jag. Ska självklart kika på vilka Järnpöjkarna är! :-)

      Radera
  5. Några sådana tips har jag inte. Jag sällar mig till gruppen som ffa får vara tacksam för att jag kan röra mig överhuvudtaget - och rätt bra periodvis dessutom. Sprang en liten skvätt i eftermiddags, kanske i stil med din uppvärmning, och nu gör varenda led i kroppen ont. Även handleder, revben och armbågar och de använde jag väl inte så mycket :-).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så är det för många och att träna hårt och regelbundet det är inget att ta för givet. Jag känner mig djupt tacksam att jag kan göra det jag gör med kroppen och framförallt tror jag att det är viktigt att vara ödmjuk. Springa snabbt, lyfta tungt ... det är inte där den verkliga prestationen mäts. Den kan mätas på många andra sätt.

      Radera