söndag 11 maj 2014

Äntligen söndag och dags för distanspass

Först regn hela natten, sedan lite uppehåll och så duggregn igen. Vårskogen var så rentvättad och fin. Ljust grön och full av syre – som gjord för löpning.

Att springa i skogen är underbart nästan när som helst. När sommarhettan slår till är skogen ett skönt tillhåll där solens strålar inte når fram. Så här års är det extra grönt, mustigt och fullt av dofter. Där vilar vårkänslorna mellan träden och bara sköljer över en. Det är så förbannat vackert att det nästan inte går att hålla jämnt, lugnt distanstempo.

10k på mjukt underlag med näsan full av dofter. Luften var mättad av syre efter allt regn. Fåglarnas kvitter var vårigt högljutt. Söndag och löpmagi när det är som bäst.

Låååång stretch för att dra ut på känslan lite extra.
Snart är de här – Liljekonvaljen, vårens vackraste blomma.

I dag väntade skogen i sin ensamhet på mig. Inga löpare i sikte.

3 kommentarer:

  1. Åh det är så galet vackert ute nu. Grönt och skönt :)

    SvaraRadera
  2. Mjukt underlag ger faktiskt träningen lite extra lyft. Känns mjukare för kroppen. För att inte tala om att det är tyngre för kroppen. Härligt pass!

    SvaraRadera
  3. Och det är precis det här som gör att jag vill springa, ibland i alla fall, trots att jag inte borde eller kan... Vem vill INTE copy paste på den känslan liksom?!

    SvaraRadera