Träning på Sjöhistoriska lönar sig

Alla simtimmar börjar ge utdelning. Känslan under tisdagens triathlonträning vid Sjöhistoriska blev överraskande positiv. Träning lönar sig.

Upp ur vattnet. 3 min snabbare än första gången.

Det var ett tag sedan sist. Semester, regn och lite annat stök har bidragit till att veckorna gått sedan jag var med och körde under Stockholm Triathlons träningskväll vid Sjöhistoriska.
Den här veckan blev det deltagarrekord. 174 triathleter var på plats och åtminstone ett 20-tal var skulle för första gången testa ett triathlon. Nästan alla ska vara med den 25 augusti och tävla.

Micke Roséns tips är handfasta och efterfrågade.

Den här gången bestämde jag mig för att lyssna på simexperten Mikael Roséns tips istället för att satsa på att vänja mig vid vattnet och simma in 15 min innan start. Jag ville se hur jag skulle klara mig utan min förberedelse ritual. Därmed fick jag chansen att snappa upp några riktigt bra råd och blev lugnad av att höra att det finns de som ska ställa upp i tävlingen (tom stora starka män) som satsar på bröstsim, till hundra procent. Phu! Simning är en tuff puck för väldigt många. Jag är inte ensam.

För mig blev just den här kvällen den succé som jag så väl behövde. Mina två barn var på plats för att stötta och kolla in vad det är som har gjort deras mamma så besatt.
Dessutom gjorde jag stora framsteg i simmet, crawlade hela distansen och höll pulsen i schack trots en mördande spark i bröstkorgen utdelad av en tung, arg dam och rejält krig kring bojen som alla skulle runda.

Min taktik att ligga långt bak i startfältet för att inte bli överkörd av duktigare simmare är inte helt klockren. Här ligger alla som bröstsimmar och som är färligast med tanke på sparkar och slag. Här ligger allra de långsammaste som faktiskt är betydligt långsammare än den Helena som nött simning hela sommaren.

Strax innan start. Jag håller mig långt bak för att inte hamna mitt i turbulensen.

Jag fick helt enkelt lägga mig i ytterkant för att få fritt spelrum. Trots att sträckan därmed blev längre förbättrade jag simmet med 2 minuter jämfört med förra tillfället.

Totalt kapade jag min tid med 4 min, 39:41 blev min sluttid för 400 m sim, 7 km cykling, 2,7 km löpning. Jag kände mig supernöjd och kunde konstatera att:

• Jag var lika snabb eller snabbare än flera vältränade män.
• Jag crawlade hela sträckan och föredrog crawl framför bröstsim.
• Jag förbättrade tiden ordentlgit trots att jag irrade runt och letade efter min cykel.
• Jag cyklade och sprang om ganska många.
• Jag var GLAD när jag gick i mål och löpningen kändes brutalt mycket bättre än sist.

Växling till cykel, andfådd av simning, glad och vimsig.

I mål. Hade krafter kvar att ta i och spurta.

Mina fina barn var med och kikade på vad som tar så mycket av min tid.

Det kommer många som man kan inspireras av under träningarna.

Firade med en god grekisk middag på söder.

I dag har jag lyckat få till ett strukturerat simpass, intervaller om 1x300 meter 3x150 meter plus insim och ett besök på Ikea! Tuffa grejer!

Nu simmar jag så fort jag får tillfälle. Även i regn.

Så blir löpturen en sommarhit!

Mitt i sommarens värsta (härligaste) värmebölja. I skuggan av skogen sprang jag min första mil på tre månader. Känslan? Som en glad skogssnigel!

Snabbsnören på! Nästan som ett triathlonproffs!

Springa första milen i stekande hetta i plågsamt kupperad terräng, efter tre månaders uppehåll, vad behövs då? En hel bunt beslutsamhet, ödmjukhet och en härlig belöning att se framemot.
När de första tunga kilometrarna var avklarade lovade jag mig själv att avsluta löpturen med ett sommarbad från bryggan.

Jösses vilken hit! En riktigt härlig sommarhit! Telefon och skor lämnade jag på land och sen var det bara att plumsa i!

Känslan efteråt var helt oslagbar. Visst kände jag mig långsam, visst kändes det tungt i benen. Jag tänkte till och med att jag aldrig kommer klara den där "dumma tritahlon-tävlingen", eftersom kroppen kändes sjukt tung och jag kan knappt fatta att jag i våras sprang 20 km med hundra gånger lättare känsla. (Tank att man tappar så mycket så fort.)

Men efter sju kilometer gick plötsligt pulsen ner. Kroppen kändes trött men det var precis som om poletten trillade ner och den tänkta: "A-ha, det här kan jag ju." Jag hittade in i ett bra tempo och likt en häst som känner att stallet närmar sig, så ökade jag en smula den sista kilometern.
Totalt blev det 11,4 km på 1:02.

Allt detta utspelade sig i söndags. I går måndag var jag tvungen att akutjobba, trots semester, men väl hemma igen blev det 1000 meter sim och jag klarade runda min lilla vita boj utan att stanna upp och hämta andan.

Extra roligt var det att ha sällskap av min dotter och hennes kompis som njöt av vattnet som nästan börjar bli för varmt för våtdräkt. När fick vi uppleva det sist?

Vattnet börjar nästa bli ljummet och svalkade knappt alls.

Simningen i öppet vatten har höjt hela upplevelsen av årets sommar. Love it!!

Försöker inspirera min dotter ... Lisa Nordén var ju 16 när hon började ... :-)

Brickpass i sommarvärmen 2

Trött. Glad och bara tillfreds med livet. I slutet av förra veckan bestämde jag mig för att snäppa upp mig själv ett par steg. Planen verkar hålla. I dag har jag fixat brickpass 2 den här veckan.

Det är en magisk kväll. Solen är på väg ner på andra sidan viken och jag sitter ute i trädgården helt utpumpad. Lite musik, en liten sommardrink, lyssnar på sommarljuden som kommer från lekande barn, syrsor och grannar som precis som vi sitter och tar det lugnt.

I dag har jag cyklat 6 mil och var så fokuserad att jag inte tog en enda bild till bloggen!! Ett gott tecken eller hur? Hehe ...

Jag cyklade hårt. Jag vill ju bli bättre och tycker det är urtrist att cykla långsamt. Roger påpekade att det är inte så man cyklar distans ... men vad sjutton. Någon nytta måste det ju ha!

Förutom de pass jag har skrivit om här under veckan så har jag fått till ett pass med löpintervaller på löpband. 4x1000 + 1x500 ännu lite snabbare. Och jag är ju inte så snabb just nu så jag var nöjd efter min 6,5 kilometer i anständigt tempo. Kändes riktigt bra att springa kontrollerade intervaller utan att hafsa med teknik eller fuska på annat sätt.

I torsdags blev det 55 min spinning också. Och jag körde hårt som tusan! Måste få upp flåset så mycket jag bara hinner innan den 25 aug. Jag blev helt vimsig i huvet och stapplade ut ur salen. :-) Lite lätt illamående.

Så idag väntade jag mig den vanliga kampen ute på landsvägarna men ... ta mig tusan ... backarna som varit tuffa kändes plötsligt som de planat ut ... Istället för att tappa fart lyckades jag glida över flera backar och trots att jag gick ut galet hårt, trots att solen vräkte ner och värmen var intensiv så höll jag hela rundan!

Löpningen var skrattretande tung. Men den var lika kort som jobbig så vad gör det?! Men hoppfullt nog så kändes det lättare efter 2 km och jag kunde öka tempot lite lätt.

Jag är nöjd. Planen håller och det känns bra att träna precis sånt som jag behöver inför Stockholm tritahlon.

Hoppas ni har en riktigt lika skön sommarkväll som jag! :-)

Trevlig lördag!!

Så här såg rundan ut i dag!