Dubbelt upp för benen

Mycket tid i vattnet. Intensiv träning. Det är verkligen receptet på utveckling. I dag fick jag gå hem från simhallen med känslan att jag kommit på något nytt och bra – igen.

Dagens simpass

200 insim

4x50 benspark med fenor

6x25 benspark

4x50 benspark

10x50 hårt (bara jag simmar blir känslan "hård")

100 m löst

I simhallen fanns det två banor snabbsim öppna idag. Riktigt lyxigt. Och vi var bara fyra, fem personer som behövde dela på den. Passet med benspark brände rejält i baksida lår och var frustrerande jobbigt. Syftet är att jag ska hitta den rätta rörelsen som ska börja från höften och fokusera på flytläget så att fötterna verkligen håller sig nära vattenytan.

En liiiten bild kan man väl bjussa på ...

Övningarna gav resultat. Det känns riktigt häftigt att få upp lite mer fart i vattnet. Jag fick massor av beröm från Roger och när jag avverket dryga timmen i vattnet, simmat fokuserat och dessutom tvingats hantera en smäll i form av att plötsligt och helt oväntat bli övermannad av vattenrädslan, så var jag helt slut.

Efter dagens känslostorm så inser jag att jag är tvungen att kämpa massor mentalt när jag simmar. Det finns bara en sak att göra – se till att komma över det en gång för alla.

Precis innan middag fick jag till ett löppass och mitt första med min nya fina Garmin-klocka.

8 km, 5:10 tempo. Kroppen var inte helt med på noterna. Jag låg på ganska hög puls och backarna var sega. Med andra ord fick benen jobba för andra gången idag. Och oj vad middagen smakade gott när jag väl var hemma.

Med den fina klockan på armen så ser jag ju grymt proffsig ut.

Nu börjar bassängkampen

Underbara lördag. Får kaffe på sängen. Äter en knäckemacka med tjocka skivor ost. Grabbar ett paraply och promenerar till simhallen i duggregnet. Taggad. Beredd på att kriga med mig själv i vattnet.

 

Bäst att ta en bild innan simglasögonen varit på ... :-)

Simma i bassäng i baddräkt är inte samma sak som att simma ute i våtdräkt. Många tycker det är tuffare att simma open water. Jag känner tvärtom.

Simhallens alla ljud, klordoften, färgen i vattnet och anblicken av kaklet i bassängboten triggar en ond gammal nerv som sitter inbäddad i mitt medvetande. Som skrämmer. Som får pulsen att öka.

Nu är det hög tid att ta upp simträningen igen. Det har gått ett par veckor sedan jag simmade sist och njöt bland höstloven och firade avslutningen på en galet lång öppet vatten-säsong och alla mina framsteg.

I dag startade jag vinterns simträning och de här passen kommer inte av sig själv. Jag måste kämpa. Men jag simmar. Hela 50-metersbassängen. Fram och tillbaka under en hel timme.

Min teknik sitter inte klockrent. Jag vet inte riktigt hur man gör med benen och det har jag tänkt råda bot på genom att gå en simkurs, som börjar på måndag. Det blir en mix för nybörjare och fortsättning för mig som har kommit en bra bit på väg. Det ska bli spännande.

För att få till känslan tvingade Roger mig att ta en platta och kicka mig fram och sedan tillbaka längs bassängen. Sedan försökte jag applicera exakt de rörelserna när jag tog ny sats i vattnet.
Gladast var min Roger över mitt simmande. Som vanligt när jag inte tycker att jag presterar tillräckligt bra blir jag lite sur. Men tack vare benövningen fick jag upp farten lite mer och den totala känslan blev betydligt mycket bättre.

En bastu. Promenad hem. Jag bloggar och min älskling fortsätter att pyssla om mig. En vällagad, mättande omelett landar vid min dator. Den smakar riktigt gott tillsammans med en blåbärsshake!

Det går inte att inleda helgen på bättre sätt. Nu ska jag ta en kaffe med min gamla farmor. Ikväll blir det middag på Petters nya krog Käk, och så bio med goda vänner. I morgonbitti ... då blir det andra ronden i simhallen.

Ren mat. Enkelt. Det gör så himla gott i kroppen.

Fartökning

Löppass. Kort och snabbt längst upplysta gångvägar med hög puls. Precis vad kroppen längtade efter.

 

Jag har sprungit snabbt och så hårt i dag som mina ben ville röra sig. Nu är det tydligt att kvällarna blir allt kortare. I dag hade solen precis slunkit nedanför horisonten innan jag hunnit hem från jobbet, pussa lite på min dotter och fått på mig mina Asics.

Löpturen ramades in av sval fukitg luft och gator som är upplysta av gatlyktor. Så här års är den där soffan helt klart en stark konkurrent till löparskorna. Men väl ute, när kroppen fått upp värmen, så ångrar jag mig aldrig.

Det finns en extra tillfredsställelse i att diska av ett pass en grå och råkall höstdag, jämfört med en mild sommarkväll.

I dag har jag också varit till halsdoktorn och fått kvitto på att jag är frisk. Det onda i halsen som fått mig att hålla mig i skinnet mer eller mindre i två veckor är inget jag behöver oroa mig för.
– Känsliga slemhinnor, sa doktorn. Du andas kanske mycket med munnen när tränar.
Snabbsänkan var helt ok, så jag fick läkarens ok att ge mig ut att träna. Äntligen och tack och lov. I dag fick jag frågan av en av mina Funbeatvänner om jag slutat logga träningen på Funbeat!
Med andra ord så var det länge sedan jag loggade så här få minuter.

Därför såg jag till att knappa in dagens korta pass, som resulterade i helt ok tempo och en tummen upp av vännen på Funbeat!